Syskonen på intåg

Imorgon fyller farmor 70 år så pappa och fem av mina syskon är på ingång från staden där de bor. Ser dem inte särskilt ofta, och även om det bara blir några timmar totalt (eftersom de inte bor hemma hos mig när de är här) så ska det bli kul att träffa dem.

Det är lite tråkigt när familj bor långt bort, för man har inte samma relation till dem som man har till de som är närmare.

Jag märker t ex en ganska stor skillnad på hur väl jag känner mina syskon som jag bott med under uppväxten, eller lillebror som bor i samma samhälle jämfört med de som växt upp i ett annat hem. Det är lite sorgligt, men det blir nog lätt så.

Det betyder ju självklart inte att man älskar dem mindre. Utan helt enkelt att man inte har så mycket att prata om. Sedan är kanske en 30 åring inte så kul att prata med för syskonen som är 14-17! Kan tänka mig att jag är en ganska tråkig prick i deras ögon!

Yngsta syskonet är 1,5 år och jag träffar honom kanske en gång i halvåret. Jäklar vad mycket man missar när de är så små! I julas när jag såg honom sist sade han ingenting och nu pratar han hela tiden (inte så att man nödvändigtvis förstår vad han säger – men pratar gör han!)

Har någon annan märkt någon skillnad mellan relationer till olika syskon och om man växt upp med dem eller inte?


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *